Tänkte dela med mig av några pedagogiska medel som jag anser som vitala och mycket viktiga i grannskapsarbetet. Det gäller ju grannskapsutveckling och social förändring tillsammans – det är ett omfattande arbete – och vi behöver nu växla upp i en högre växel.
Detta innebär i praktiken en nyorientering och i grunden en andlig omvandling. Det kräver helt nya insatser på utbildningsområdet – superlokala utbildningscentra, där aktörerna som verkar i grannskapen tillsammans tar sin grundutbildning och handledareutbildning. Ett omfattande program av studiecirklar och utbildningsserier tas fram, anpassade grannskapen: för de boenden, barn, ungdomar och vuxna i grannskapen.
Det är viktigt att aktörerna (ledarna och grannskapsbyggarna) – alla tar en gemensam grundutbildning och därefter eller parallelt en handledarutbildning tillsammans i respektiva grannskap. Det är där på lärandets fält som ny kunskaps ska hämtas in från grannskapen – inte i grunden från separata formella utbildningar på universitet och högskolor. Varför är det viktigt att representanter för grannskapen (de boenden), kommun och statliga myndigheter, skolor och gymnasier samt civilsamhället och företagen tar gemensamt grepp och går igenom en sekvens studiecirkelmaterial i grannskapet?
Vad blir konsekvensen av det? Som jag ser det är det det enda som kan skapa förtroende – när en mix av mammor och pappor, arbetslösa, eldsjälar, studenter, tjänstemän, entreprenörer, pedagoger, sociologer, samhällsvetare, truckförare, säljare, bussförare, politiker och grannskapsintresserade sitter och studerar tillsammans grannskapskurser (här: grundkurser för vuxna medarbetare i grannskapen). Då får alla samma nivån av kunskap och även med olik förståelse, så får vi en gemensam plattform för medborgardialog, inflytande. När gräsroten har samma uppväxtvillkor kommer nya växter att blomstra fram. Det blir som en oas av kunskap som accelererar grannskapsprocessen framåt.
Följ med i fortsättningen …
