Att leva i stadens förorter I

Järvafältet - att leva i stadens förorter

Att leva i stadens förorter är en upplevelse och ”Järva” anser vi i dag vara ett område, som är större än de ursprungliga åtta stadsdelarna i Solna kommun (Wikipedia, 2020). Ser vi på Järvafältet är det emellertid inte endast ett område. Det ingår i ”Järvafältet nationalstadsparken” som en del av ett naturreservat i nordvästra Stockholm. Järvafältet blir då mer eller mindre ett sammanhängande nätverk av stadsdelar. Vi ser en mångfald av äldre och nya heterogena grannskap som sträcker sig genom Stockholm, Solna, Sundbyberg, Järfälla och Sollentuna kommuner.

Här ingår miljonprogrammets ursprungliga bostadsområden. Du hittar bland annat Rinkeby, Hallonbergen, Tensta, Kista (ABC-stad)[1], Husby, Akalla på Järvafältet. Nyare satsningsområden, bland annat funktionsblandade stadsmiljön och kvartersstäder hittar du i Rissne, Ursvik, Barkarbystaden, Järvastaden, Arena-staden och Nya Ulriksdal. Järvafältet gränsar även till stora stadsområden i Jakobsberg i Järfälla och Töjnan, Tureberg i Sollentuna. Vi hittar även den gröna korridoren, Järvakilen (Stadsarkitekt-kontoret Upplands Väsby kommun, 2010), som sträcker sig från Sörentorp i Sollentuna via Upplands Väsby till Sigtuna och Håtuna.

Från militärt övningsområde till förortstäder

Järvafältet var ett militärt övningsområde mellan 1907 – 1970 och Tensta i Stockholm var bland de första ut i miljonprogrammets satsningar mellan 1966 – 1972 (man skulle i Sverige bygga en miljon bostäder mellan 1965 och 1975) (Wagner, 2019). Till Tensta flyttade det först in trångbodda stockholmare, finländare och norrlänningar (Mitt i Stockholm, 2017). Området skulle ha en stadsmässig täthet nära naturen med trafikseparering så att fordonstrafiken skulle vara avskild från övriga trafiken genom planskilda korsningar. Det som väntade i början för de nyinflyttade var emellertid många års kaotiskt byggarbete i sitt närområde. Men det uppvägdes av att det var goda tider på jobbmarknaden. På 60-talet och fram till 1973 såg vi bland annat ny teknikutveckling, byggarbete i miljonprogrammen, barnomsorg och sjukvården byggdes ut, kvinnor kom i jobb.

Att leva i stadens förorter betyder att i regionen bor det över 2 300 000 människo. Försöker vi beräkna antal människor i Järva kan vi tänka oss att omkring 150 000 människor bor i området (Lindgren, 2019). Vi ser de senaste åren flera tendenser i Järvaområdet på stadsutglesning (urban sprawl) (Pacione, 2009) s. 274 – 276[2] på grund av landstingets ökade satsning på infrastruktur och generellt förbättrade transportstrukturer i Stockholmsregionen.

En övergångsperiod i olika epoker

Därefter följer ytterligare vågor av avindustrialisering – en socioekonomisk förändringsprocess. Tillverkningsindustrin hade redan på 50-talet flyttat ut från Stockholmsområdet, men industrietableringen på 1960-talet i Södertälje med Scania och Astra gav många jobbmöjligheter för folk som kunde pendla från Järva. Övergången mot ett tjänstesamhälle var redan i gång när Järvafältet började planeras (Jörnmark, 2014). Efter arbetskraftsinvandringen på 60- och fram till 70-talet kom en första större väg med flyktinginvandring på 80- och 90-talet. Därefter en våg invandrare, med familjeåterförening och nya invandrargrupper (en annan social befolkningsstruktur) på 2000-talet. Den kulturella mångfalden ökar och upplevs som en utmaning för många.

Utbyggnaden av Järva är inte bara positivt. Det möttes med motstånd, speciellt satsningen på  ”Järva City”. En drivande kritiker var Astrid Lindgren i kampanjen ”Rädda Hansta”. Exploaterings-planen fick således läggas ner. En minnessten restes i maj 1989 på Astrid Lindgrens berg.

Det pågick en grön våg (antiurbanism) över hela Europa mellan ca. 1960 – 1980. Faktiskt minskade befolkningen i Stockholms kommun, mitt i miljonprogrammets satsningar.

Att leva i stadens förorter kräver ekonomiska muskler

Under andra hälften av 1990-talet går den svenska ekonomin allt bättre, innan IT-sektorns nergång på 2000-talet och igen en kris 2008 och nu coronapandemin 2020. Ser vi på regionen i ett ekonomiskt perspektiv i dag är Stockholm stad rankad på tredje plats när det gäller världsstäder och ingår i urbana system och internationella företagsnätverk, -kluster och finansiella marknader (Pacione, 2009) s. 297. Världsekonomin påverkar och ger bra skatteinkomster till Järvafältet med flera internationella storföretag som har sina regionala huvudkontor i området (bland annat IBM, Microsoft, Dell Computer och ATEA). Vi hittar självsagt svenska företags huvudkontor här: ICA, Telenor, Telia, Apoteket, Ericsson och Swedbank m.fl.. Dessutom finns det flera företag inom läkemedel- och IT-industrin i området. Företagsparker som Kista Science City och Life Science Sweden i Solna påverkar affärslivet. En mångkulturell befolkning, ett stort antal nyanlända och många internationella studenter sätter sin prägel på området i dag.

Familjer och hushåll är grundläggande för att finansiera den svenska välfärden. Samtidig konsumerar vi av de statliga välfärdstjänsterna. Vi deltar även i privat finansiering av olika projekt (allt från hobbyprojekt till nödhjälp etc.). 

Myndigheterna tar sitt ansvar och via en offentlig penningpolitik (finansieras via skatter och avgifter) erbjuder de i normalfallet en offentlig service och påverkar tillgängligheten av varor och tjänster. Att leva i stadens förorter betyder att vi tar del av allt vad välfärdssverige erbjuder, från vi föds och genom hela livet. Utgår vi från Maslows behovstrappa kan vi se att myndigheterna erbjuder alla nödvändiga behov utifrån FN:s deklaration av mänskliga rättigheter (Pacione, 2009) s. 352.


I nästa inlägg ”Att leva i staden II” fortsätter jag ta upp Järvafältet och dess möjligheter.


[1] ABC-Stad (Arbete, Bostad, Centrum)

[2] Pacione, Michael (2009), Urban Geography – A global perspective. London / New York: Routledge.

Foto: Wikipedia

Print Friendly, PDF & Email

Lämna ett svar