Den som går igenom alle gemensamma utbildningar för grannskap behöver beräkna att det tar 2-4 år. Det beror på din inlärningsförmåga och känsla för att medverka. Det kommer att gå i vågor. Det handlar inte om att vi trycker in kunskap, men vi deltar över en tid och vi bibehåller engagemanget. En del kanske tar till sig kunskapen på 1 år rent intellektuellt, men är inte kapabel att omsätta lärdomen i praktiken. För några tar endast grundutbildningen 8 år och då är man en verklig eldsjäl i grannskapet. Här är allt tillåtet och varje individ ökar sin kunskap och tar med sig sina färdigheter.
Fyra aktörer tar gemensamma utbildningar på allvar
När vi ser oss som medarbetare (befolkningen inom grannskapet, skolor, kommunen och statliga myndigheter samt civilsamhällets representanter) tar samma grund-, gren- och handledarutbildning tillsammans så skapar vi tillit och gemensam förståelse. ”Vi”- och ”dom”-mentaliteten försvinner. Det handlar inte om något uniformt system som ska påtvingas, men ett system som ska öka ett mångfald av initiativ hos människan. Portar till ny kunskap vill öppnas. I sin tur ger det nya insikter och skapar glädje och välbefinnande.
Självklart är utbildningarna för ett kluster av grannskap omfattande, men det måste det vara frivilligt att delta. Du ska inte känna att du bli pådyttat något system eller konstiga teorier eller märkliga förhållningssätt. Dina insikter är viktiga – samt en vilja till att kompromissa och börja. Du kan använda ett befintlig material, prova ut det och modifiera anpassa det. Du kan även ta fram helt nytt material – med utgångspunkt från era föreningars ”samlade verker”.
Som jag förstår det behöver vi i grannskapsarbetet ha en gemensam utgångspunkt. Utgångspunkten är at varje människa är utrustat med potential att bidra till sin egen omvandling och omvandling av sitt grannskap. Alla som bor i grannskapet är utrustad medsamma kapaciteter som tillåter dem själva att utvecklas. De fyra aktörerna i grannskapen behöver därför gå systematiskt till väga och hjälpa (via utbildningsprogram, studiecirklar, gemensamma utbildningar för grannskap) alla att bli mer medvetna om vilka mänskliga och nobla potential de har.
Vi måste få en medvetenhet om hur vi alla kan se oss som medarbetare. Och hur vi använder den potentialen för våra grannskaps och närområdes välbefinnande -det är det som ökar trivsel i mångfald.
