Varför engagera sig?
– Varför i hela fridens namn ska jag engagera mig och starta upp grannskap där jag bor? Det är en bra och relevant fråga. Du har helt rätt i att inte alla behöver eller ska vara engagerad i sitt grannskap. Beroende på om du är ung eller gammal kan du behöva fler infallsvinklar. Svaret är inte enkelt heller. Vi kan väl se för oss grannskap där ingen är engagerade, inte hälsar på varandra, är frustrerade och struntar i allt och alla. Det är inget framtidsscenario som inspirerar oss. Därför blir det klart att vi behöver hitta mål och medel för att starta upp engagerade dynamiska grannskap där ungdomarna tar ledarskap, genom musik, kulturliv och delar med sig av sina insikter. Det är nog helt klart lättare för ungdomar att engagera sig i grannskapet och ta ägarskap än för äldre pensionärer. Men det gäller att få med kommunen och skolan på vägen dit.
Prova något nytt i grannskapet …
Är ni nöjda med ert grannskap, med er hyresvärd, med er bostadsrättsförening, med era grannar, företag och civila samhället och all infrastruktur, tillgång till butik, köpcentrum, frisk natur eller vad det nu är? Kan hända är några nöjda, men en del är missnöjda. Grannskapen ska vi leva i, det borde vara en oas, ett område där man känner sig välkommen in i, där människor är glada och hjälper varandra. Det är möjligt – men självsagt är det utmaningar i alla grannskap, både i dag och i framtiden.
När ni grannar börjar samtala och undersöka vad som kan vara ett behov i grannskapet, kanske ni upptäcker att en barnklass där mammorna kan få lite fritid, och barnen får givande aktiviteter. Det kan även vara fint med samtalskvällar i grannskapet, där man får ta upp olika teman gällande hälsa, vård, sociala utmaningar, ekonomi, samhällsfrågor m.m. Det kan vara att grannskapet upptäcker att att vi måste lära oss något tillsammans för att kunna ändra grannskapet. Det går inte att tänka i gamla mönster – något nytt måste tillföras.
Ny måste starta upp nya grannskap. Det nya är okänd, ej utprovat, ej utforskat. Vet ni vad det är?
Det handlar om att träffa grannarna och reflektera — och be.
Så enkelt, så avancerad, så främmande. Och skrämmande.
– Varför ska vi träffas i grannskapet till en andaktsstund, jag som inte tror på Gud, kanske du undrar.
Det är i det här ögonblicket, när du tar mod till dig att sitta ner med din granne och undersöka grannskapet, be en bön om hjälp och andas ut, att ni tar de första stegen på att starta en liten, vänlig och glad grannskapsaktivitet.
Genom bönen väcks känslan och genom känslan kommer mod och en ny dynamisk energi tillförs.
Ni få grannar runt om i Sverige som är modiga som träffas runtom har tagit de första stegen på en lång process. Att koppla bönen till en första grannskapsaktivitet är det nya.
Att sitta och be, men inte förstå eller koppla det lilla andaktsmötet till någon grannskapsaktivitet främjar inte någon förändring. Vi uppnår Status Quo.
Vad hittar ni för gemensamt när ni startar upp nya grannskap?
Nästa steg är att börja ta reda på mer om grannskapet, träffa fler grannar och samtala kring de stora frågorna och de små frågorna, och systematiskt uppnå en enighet om att ni kan göra något tillsammans – ni tar små steg. Många små steg och ni får framgång.
Så fortsätt be – be om framgång och be om hjälp. Du får hjälp – kanske från oväntat håll. Men era böner öppnar dörrar i grannskapet redan innan grannskapsprocesserna är i gång.
Ni har inte ens kommit så långt att ungdomarna vill vara med. Men bara att ni eldsjälar som finns ute i grannskapen finns och ber gör att vi kommer att få nya grannskap som sjuder av liv.
– Och till dig som är agnostiker, dig som tvekar eller förnekar Guds existens. Du är lika välkommen att vara med. Den lilla magiska bönen gör underverk. Det andliga livet skapar ren energi som kommer alla till del. Därför öppnas nu vägen för en grannskapsrörelse baserad på andliga principer.
