Fyra aktörer samt ungdomar samarbete i grannskapen

Grannskapsmöte i Sollentuna

De fyra aktörerna som nu behöver börja samarbeta närmare i grannskapen är de boenden själva, grundskolor och gymnasieskolor, kommuner och statliga myndigheter samt civilsamhällets föreningar, klubbar, byalag, organisationer, trossamfunden och företagen.

Dessa, måste förutan att samarbeta tät i grannskapen även se till att mobilisera stora grupper ungdomar som känner ägarskap till sitt grannskap och börja tänka på att förbereda dem för tremånaders cykler. Bara lek med tanken: det kan vara att grundskolorna blir de mest dynamiska platserna för att få igång en process med ungdomar i grannskapsarbetet.

Därför behövs skolbesök och en grupp engagerade lärare med i planeringen.

Hur än mottagligheten för nytänk i grannskapen är sakta eller snabb, så gäller det att ha tålamod och vara öppen för reflektion och samsyn. Det finns ingen quick fix eller universalformel. Varje grannskap är unikt. Men för eller senare måste vi komma fram till en synkronisering av aktiviteterna från olika aktörer – och det är då spännande upptäckter görs när man lär sig genom rådslag, workshops, arbetsgrupper som förbereder sina ”små isolerade” arbeten – i en större helhet. Då kommer vi säkerligen att se en tydligt en trend och kan se mönster.

Se och studera mönster i grannskapen

Men det gäller att få till en rörelse – mot okända mål (just nu verkar det som) – till rimliga mål och en gemensam vision. Varje grannskap kommer i sin natur att gå igenom samma faser, samma processer (som ett spädbarn som måste krypa innan det kan gå), och då är det bra att dokumentera och dela med sig av erfarenheterna så att medarbetarna börjar förstå processerna så småningom.

I början vill nog grannskapen vara, om direkt inte avvisande, klart skeptiska till vad vi gör för spännande saker. Och ungdomar har inte tålamod – det säger sig själv. Därför måste ungdomarna komma med – de måste få uppdraget: bjuda in, organisera, planera inför grannskapsmöten (= reflektionsmöten) så småningom – och de måste vara med på resan. Här måste vi öva med dem, och arbeta med ungdomarna, ömsesidigt stöd och att alla känner sig som medarbetare.

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera