Det var tema på en workshop 15 mars på Konferens om religionens plats i framtidens Sverige i Sollentuna, ett samarrangemang mellan islamiska shiasamfunden, Sveriges interreligiösa råd och Myndigheten för stöd till trossamfund. Med utgångspunkt i arbetet som Botkyrka kommun gör kring arbetet med interkultur, mångfald och mänskliga rättigheter tror jag vi är på rätt väg. Vad menas först med ett interkulturellt grannskap?
Det är en intressant gränsöverskridande fråga.
Mångfald ska vara normen och det handlar om interkultur – från samexistens till samarbete, och hitta komplexitet. Botkyrka är en flerspråkig kommun (100 språk talas med människor från 163 länder) som har gått genom en förändring utan like. Detta formar kommunens arbete på lång sikt, så är det mycket att göra. Majoriteten av invånarna har utländsk bakgrund, men snart kommer majoriteten av de med utländsk bakgrund föds i Sverige. Det skapar en bredare definition på vad svenskhet är.
Kommunen arbetar med Europarådet och är en av de första Interkulturella städerna (Intercultural Cities, ICC). Det är et konstruktivt svar på vad europeiska borgmästare frågar sig kring integration, samexistens, mångfald, mänskliga rättigheter i ett turbulent Europa (gällande flyktingfrågor, arbetsinvandring, klimat, populistiska politiker med kortsiktiga lösningar).
Cultural heritage and diversity
Kommunens roll är viktig för att mobilisera gemena män (och kvinnor, speciellt) och att skapa möjligheter för samexistens för att nå gemensamma mål. Vi får en social sammanhållning med människor som har många identiteter.
Det behövs en interkulturell strategi på mikronivå, ute i grannskapen, och det arbetet är inte direkt påbörjat, även om man förstår behoven. Vad är integration? Vad är grannskap? Och vad är religionens roll?
I dag är integrationspolitiken otillfredsställande. Det går inte att placera människor i ett fack som grupptillhörighet. Om man tillhör en grupp blir det svårt att göra andra val, att gå utanför gruppen. I och med att människor inte har endast en identitet, uppstår en ond cirkel. Dessutom konkurrerar mindre grupper om majoritetssamhällets resurser. Det är även en utmaning om man löser problem för en etnisk grupp, så skapar man samtidigt ett mycket större problem för andra etniska grupper.
I Botkyrka har man ett interreligiöst råd – som nu kallar sig ett interreligiöst nätverk. De har en gemensam avsiktsförklaring kring integrationsarbetet. Det konkreta arbetet de arbetar med är studiecirkeln Fred i religionens namn. Det är en bas som tar upp en religion i taget. De är flera utmaningar kvar, men det är glädjande att se försöken och glädjen i arbetet. Det är ett relationskrävande arbete. Utmaningen är även arbeta tillsammans när man har olika religiösa inriktningar, och det är naturligt med olika meningar hur kommun och civila samhället ska spela.
Civilsamhället är viktiga i mobiliseringen av gemene man, och tillsammans med kommunen som kan ställa upp med resurser, så kan mycket göras. Det räcker inte att endast ställa upp med lokalresurser, det krävs helt andra insatser. Det går inte att konkurrera om resurserna, det krävs att man delar på resurserna.
Ett nästa steg jag ser är att aktivt arbeta i grannskapen, att kartlägga kommunens grannskap tillsammans. Speciellt är det viktigt att integrera skolorna i grannskapen. Hur kan man integrera grannskapet – skolan och kommunen i det interkulturella arbetet. Hur kan religionerna vara med som en dynamisk kraft? Hur kan man förstå varandra? Och hur kan man bemyndiga ungdomarna – att göra olika skolprojekt på uppdrag av grannskapet och kommunen (i samförstånd). Det gäller att få ett platsblick och ett helhetsperspektiv. Det måste införas i kommunen, i allt man gör. Då gäller det att se på närområden och grannskap. Det är spännande – samspelet mellan myndigheter och civila samhället, religionerna.
Religiösa samfund får inte alltid rum i grannskapen. Många kommuner släpper inte in religionerna, till trots för Överenskommelsen. En knäckfråga är att Sverige har historiskt problem att ta in trossamfunden. I andra länder kan religionen medverka mycket tydligare. Det finns fördomar kring religionerna – att de ska missionera och påverka människors tro. Men idéutbyte sker ju dagligen och vi färgas alla av idéer och inspireras alla av olika kunskaper och erfarenheter – vare sig det har en världslig, sekulär, humanistiskt eller religiös betoning.
Karsby International School i Botkyrka arbetar med en del av frågeställningarna.
Min tanke är att kommunen börjar definiera alla grannskapen och närområden, tillsammans med ungdomarna och trossamfunden. Ett första steg är att mobilisera grannskapen genom trevliga och hjärtliga grannskapsmöten. I och med att vi arbetar med mjuka värden så gäller det att använda andliga principer för grannskapsarbetet. Detta kan låta konstigt eller skrämmande i ett sekulariserad Sverige, men är av yttersta vikt för att framgångsrikt skapa en ny dynamik i grannskapen.
Det går inte att använda endast humanistiska eller världsliga, sekulära begrepp i grannskapsarbetet, då stoppar hela processen upp. Kan man se för sig en andlig dynamisk civilisationsprocess, där religionerna samarbetar och där kunskap, utbildning, vetenskap, konst, kultur ses som uttryck för en ny inspirerande kraft? Är det utopi eller en möjlighet?
Vi är tillsammans i grannskapet, människor från olika etniciteter, kulturer, religioner och samfund. Vi arbetar tillsammans. Vi nätverkar och när ungdomarna bemyndigas att kartlägga grannskapens processer, tillsammans med föräldrar, vänner, skolor och kommunen kommer mycket att hända. I grannskapsmöten undviker man kritik från alla håll. Man reflekterar tillsammans i grannskapet med civila samhället. Grannskapet måste mobiliseras med alla goda krafter. Speciellt måste ungdomarna få uppdrag att berätta om vad de känner, hur de upplever grannskapet. Vi måste lyssna på dem. Vi har etniska och kulturella föreningar – och vi behöver förstå processerna. Vi vet inte vilka sociala negativa krafter som finns, och vi behöver förstå geografin, demografin, socioekonomin, kulturen, konst m.m. Ungdomarna behöver bli den drivande kraften på grannskapsmöten var tredje månad (teman är reflektion, att planera och agera). Kommunen – tillsammans med skolan ger ungdomarna uppdraget att arbeta i grannskapen. Vi får en annan dynamik. Vi mobiliserar grannskap över hela Sverige.
Just nu vet vi lite om våra närområden och grannskap – så vi har ett gediget gräsrotsarbete framför oss.
Kunskapspiloten Välkomstjobb hjälper nyanlända i etableringen, som har ett lägenhetsavtal med HFAB, till snabbare inträde på arbetsmarknaden via jobb eller praktik.
För att skapa ett nätverk av grannskap inom kommunen måste man använda en stark kraft – och det är den universella kärlekens kraft – som finns inom religionen, som kan bli den sammanbindande kraften i grannskapsarbetet. Att fortsätta arbeta i grannskapen där man kritiserar varandra, där man dyrkar individualismen, att neka religionen arbetsrum, kommer effektivt att stoppa arbetet. Därför bör ett andligt sinnelag bli normen i grannskapsarbetet. Det handlar inte om indoktrinering, missionering eller att påverka någons tro, men heller ett synsätt av ömsesidigt beroende och samarbete i grannskapsfrågorna. De andliga principerna, som bön, ödmjukhet, att se varandra som nobla människor, utveckla goda egenskaper, moral och etik är framgångs-faktorer. Då minskar vi kortsiktiga lösningar eller populistiska slagord i grannskapsarbetet.
