Vill skolan medverka i grannskapet?

Skolan utanför grannskapet

Det är en spännande fråga, och det finns många svar. Efter att ha kontaktat skolor i Stockholmsregionen från september 2017 – februari 2018 så får jag bra respons från lärare, men lite blandat från rektorer. ”Vad har skolan med grannskapet att göra”? och ”vi har så många aktiviteter i skolschemat, så vi hinner inte lägga till mer”, är två typiska återkopplingar.

Det är klart, så länge det inte finns någon definition på ”grannskap” eller förståelse för integrerade samarbeten mellan grannskapet – skolorna och kommunen, så är vi ju lika långt. Och hur kan vi arbeta med skolorna då?

En del skolor har miljöarbete i Samhällskunskap, och eleverna gör en del undersökningar i sitt närområde. Väl och bra, men det blir inte något som påverkar grannskapet – inget som vare sig grannarna eller eleverna behöver bekymra sig över.

Läroplanen som regeringen ger beskriver skolornas värdegrund, uppdrag samt ger mål och riktlinjer för arbetet. Som det ska vara. I Skolverkets Förordning om kursplaner i kärnämnen för vuxenutbildning från 1994:24 hittar jag begreppet grannskap kopplat till livsmönster och samhällsorganisation. Annars är det lite information. 1Tanken om att eleverna ska ha uppgifter i sitt närområde, tycker de flesta är rimliga och bra. Absolut. Men att konkretisera det och sätta uppgifter och skapa miniprojekt i ett system som kan tillämpas under många år för ungdomar är en stor utmaning.

Det behövs därför att gå fram parallellt, dels utveckla grannskap, samt utveckla skolornas förståelse för grannskapsprocesserna, dels att utveckla kommunernas förståelse för grannskapet.

Jag tror inte det spelar någon roll i vilken ända man börjar arbeta. En viktig upptäckt är att sannolikheten för att grannskapen själva ska mobilisera sig för att ta hand om och skapa en egen grannskapsidentitet är liten, faktiskt så liten att det inte kommer att hända. Det finns ingen större drivkraft i grannskapen – från individens, eldsjälar och enkeltindivider – att ta på sig ett ”uppdrag” att mobilisera grannskapet. Det blir ett för stort projekt. Och vilken organisation har nödvändiga insikter i grannskapsbygge och de nödvändiga processer som är nödvändiga?

Då kvarstår skolan och kommunen (stat och myndigheter) som kan bli viktiga resurser i grannskapsbygget.

Och frågan som skolan (och kommunen) måste besvara: vill vi delta i ett samhällsbyggeprojekt som inte är definierad eller ens existerar?

Jovisst, grannskap existerar, men definitionsmässigt är det tunt.

Därmed vill mycket grannskapsarbete lämnas till den aktuella läraren (eller några lärare) och enskilda klasser, och då är vi inne på att det inte blir tid till uppföljning, det blir ingen integrerad process (i grannskap som har en tunn definition).

Men vad med kommunen? Jag tror att de kan gilla idén om att ungdomarna blir resursbärare och kan ta på sig uppgifter i sitt närområde. Kanske blir det kommunerna som inser att de kan stödja grannskapsarbete med ungdomarna innan skolorna kommer på banan?

Det ska bli spännande. Säkerligen kan någon enstaka skola bli intresserad i processen och börja samverka med de boende i närområdet runt skolan.

Vi får vänta och se.

 

 

 

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera